Ett boktips

Det kan vara så lite som väcker intresse. I den dejtinggrupp på Facebook som jag tidigare nämnt dök det upp en tråd om boktips. Då var där en man som tipsade om en bok som jag väl känner till, som är inom ett av mina specialintressen. En snabb titt på facebook-profilen gav vid handen att han såg hygglig ut, hade hyggliga tänder och de inlägg som visades på offentliga sidan var i linje med vad jag redan gissat med tanke på boktipset. Jag skickade ett PM… Sa att jag sett hans boktips och att det gjorde honom intressant. Jag fick en mindre avhandling till svar!

Till en början var det inte så mycket flirt som att det fanns ett väldigt tydligt gemensamt intresse. Och han kunde skriva! Det var inga kortfattade meddelanden där man fick försöka tolka in någon slags mening, utan utförliga resonemang, och samtalet löpte som en stafett, så som samtal ska, trots att det var skriftligt!

Vi gjorde upp om att börja prata på telefon, bytte nummer och kom överens om att skicka ett sms och höra om det passade.

En kväll när jag körde en längre sträcka med bil så hade jag ett kort samtal med den obesvarade kärleken jag nämnde i förra inlägget. Samtalet var trögt och krystat. Inte bara kände jag att han inte var intresserad, utan att jag själv inte heller var det längre. En befrielse!

När jag avslutat det samtalet skickade jag ett sms till ”boktipset” och hörde om det passade att prata. Det gjorde det!  Och vilket samtal! Han har en härlig röst och en behaglig dialekt som ligger ganska nära min ungdoms egen dialekt. Och det var ett sådant härligt samtal! Vi kunde verkligen prata! Och hålla tyst med för den delen. Strax utanför ett samhälle så stötte jag på en älgko med kalv innanför viltstängslet. Jag vallade dem med bilen, pratade lite med andra bilister och för mig själv och älgarna. Allt medan jag kände hans tysta stöd i luren. Det var så skönt! Tillslut kunde älgkon och kalven ta sig ut genom stängslet och jag fortsatte färden hem. ”Boktipset” var med i luren ända hem, där den fd sambon med fortfarande sammanboende väntade…