Min nya kärlek har barn även han. De är ungefär samma ålder som mina, men där slutar likheterna. Hans är sportiga och fulla med jävlar anamma. Mina inte…
Men hans barn är inte informerade om vad som sker. De tror att jag bara är en vän som ska hjälpa till med ett stort projekt som han håller på med. Han har inte förmått att prata med dem. Jag är rädd för vad som kommer att hända när de upptäcker att det inte är så. Att vi gått bakom ryggen på dem i flera månader.
Jag är i hans säng när barnen sover, och hittills har jag vaknat före dem, ingen har kommit dit in efter att ha vaknat på natten, för att få tröst av pappa och hittat mig där. Men en dag kommer det. Om de inte redan har lagt ihop 1+1 men inget törs att säga. Det är ju minst sagt lite speciellt iom att deras mor dog ganska nyligen. Barnen verkar inte ha något emot mig, men det är klart, om de tror att jag bara är en kompis så finns det ju ingen orsak att tycka något.
Mina barn har också varit med och hälsat på. Mina barn vet vad som sker. Det lägger till ytterligare en aspekt av svek mot hans barn.
Ska de här barnen kunna bli en gemensam familj i framtiden? Ännu så länge verkar de komma ganska bra överens. Kommer det att fortsätta?
Kommenterat på Skilda.nu