Nya kärleken och jag har helt olika bakgrund vad det gäller förhållandet innan vi träffade varandra. Mitt förhållande var med en sambo med aggressionsproblem som jag efter 24 år lyckades lösgöra mig från. Alla känslor var då döda sedan flera år. Kärlekens förhållande var ett äktenskap med en älskad livspartner som rycktes bort i cancer för mindre än ett år sedan. Han skiljdes från sin fru genom döden.
Visst dyker mitt ex upp i samtalet då och då, men honom lämnade jag i alla fall frivilligt.
Hans fru däremot är närvarande på ett annat sätt. Dels sörjer han fortfarande, parallellt med vårt förhållandes utveckling, ibland faller han ner i djupa hål av sorg.
Dels blir det ständiga påminnelser genom att vi för det mesta är hemma hos honom, det är hennes ordning, deras projekt och deras barn. Det är tom deras säng där jag tagit plats på hennes sida. Inte så konstigt egentligen, men det medför att jag på sätt och vis fått sorg också. Det är svårt att inte leva sig in i denna familjs sorg och saknad. Samtidigt undrar jag ju naturligtvis hur redo han egentligen är för ny kärlek. Min största skräck är att han omedvetet använder mig som sorgavledare och att det vi har bara är på låtsas.
Just det här har jag svårt att prata med honom om.
Jag såg av misstag en bild på familjen samlade kring fruns sjukhussäng, det tog mig hårt att se dem alla tillsammans. Att veta att han älskade henne och kämpade allt han kunde för att hjälpa henne. Men hur det nu är så räckte inte ens hans kamp för att rädda henne.
När jag trots allt visar honom hur skör jag känner mig inför detta är han dock väldigt lyhörd och förstående. Just då lyckas han få mina demoner att lösa upp sig som rök. Tills nästa gång.
Det finns dock ett stort hinder kvar. Hans barn.
Kommenterat på Skilda.nu