Problem

Efter det första samtalet med herr Boktips ville jag bara prata mer! Vid varje tillfälle när jag var själv och det passade honom så pratade vi. Ibland bara fem minuter, ibland i timtal! Under tiden väntade jag på att fd sambon skulle flytta ut. Jag ville inte skriva honom på näsan att jag dejtade andra, även om jag ansåg att det var min rätt att göra i princip vad som helst i och med att vi hade bestämt att separera.

Det var ju mer eller mindre oundvikligt dock att fd sambon skulle få reda på det hela, min telefon var ju upptagen så fort jag inte var med honom. För honom var det en kalldusch och ett uppvaknande. För då helt plötsligt visade det sig att han egentligen hade tänkt att vi skulle försöka igen! Trots att vi den här gången pratat på ett helt annat sätt om separationen, om uppdelning av saker, möbler, lösa ut mm. Trots att han skaffat annat boende. Han hade till och med köpt en annan bil som komplement till sin firmabil – en bil som han nu mer eller mindre skyllde på mig, han skulle aldrig ha köpt just den bilen om han förstått att det var separation på riktigt!

Det som också hände var att först nu insåg han till fullo min kritik över hans vredesutbrott. Först nu kunde han ta till sig hur han sårat andra, mig och barnen, genom dessa. Och han var ångerfull, bad om ursäkt och mer eller mindre bad på knä att jag skulle stanna kvar. Nu ville han gå i behandling för sitt beteende. Men för mig var det för sent, inte för att jag träffat en annan, utan för att kärleken från min sida var borta, sedan ett par år tillbaka.

Nu började en jobbig vecka, när han ville diskutera om allt, allt som jag velat diskutera om förut, men inte nu längre… Midsommarafton firade vi tillsammans, om än torftigt, dagen efter lämnade jag hemmet för att åka och träffa herr Boktips medan fd sambon flyttade ut.