Att vara med i en dejtinggrupp på facebook, särskilt om man har något specialintresse måste vara en bra idé. Där kan man ju prata allmänt om sitt intresse och då få en naturligare bild av de andra.
I en diskussion om midsommar träffade jag på en annan kille. Han var i min ålder och något längre så där var det inga problem, men ganska snart kände jag att det inte klickade. Jag brann inte av längtan att träffa honom. När vi pratade i telefonen (vis av misstaget från första dejten) så flöt inte samtalet särskilt naturligt. Vi planerade att träffas dagen innan midsommar, och gjorde så trots att (spoilervarning!) förutsättningarna hade förändrats både för honom och mig. När vi väl träffades så var det med vetskapen att båda hade träffat andra som var intressantare.
Det intressanta med träffen var att det kändes som om vi hade känt varandra jättelänge och var kompisar som kunde prata om sina respektive mm. Mycket märklig känsla.
Han hade beskrivit sig som slank. Jag vill snarare kalla det benig, med en hållning som jag inte fann attraktiv. Inte ens om jag inte träffat på någon annan så hade jag fortsatt med denna kille. Men här känner jag att det kan finnas förutsättningar för vänskap.
Kommenterat på Skilda.nu