Efter att ”Herr Boktips” avslutat relationen var jag ganska ledsen. För att råda bot på tomheten att inte ha honom som ständig samtalspartner så gick jag in på ett par dejtingsajter där jag har medlemsskap. Satte min profil till aktiv igen, ändrade profilbeskrivningen och lade upp en bild. Efter ett dygn hade det börjat dyka upp killar som ville ha kontakt. Jag skrev också till ett par killar som jag tyckte verkade intressanta. Det kan tyckas ironiskt, men att inte bete sig könsstereotypt belönas inte på dejtingsajter. Jag har mest manliga intressen, har en ganska kraftfull fysik och ägnar mig inte särskilt mycket åt min utsida. De killar som jag kontaktade svarade på sin höjd ett par gånger, endel inte alls, dvs ungefär så som killar anklagar tjejer för att göra.
De som skrev till mig var flertalet ganska ointressanta. Endel skickade helt uppenbart samma meddelande till alla. Andra hade bara ett väldigt begränsat intresse (läs sex eller utseende). Mest beklämmande var de självömkande männen, de bittra. De som redan hade slagit ut sig själva.
Och så fanns det en som stack ut. Som hade läst min profil och fann den intressant. Hans egen var väldigt knapphändig, han föredrog tydligen att leta själv. Det visade sig vara en match av sällan skådat slag. På punkt efter punk hade vi likheter, i allt från yrke, anställningsform, intressen och egenskaper. Trots detta var jag ändå lite sval, mitt hjärta hade ju nyss fått sig en törn, och jag hade ännu inte helt gett upp om ”Herr Boktips”. Men den nye vann med envishet tillträde så pass att vi bestämde oss för att träffas i verkligheten på ett café mitt emellan våra bostadsorter. Och då hände det något annat! Vi hade hur mycket som helst att prata om! Och rösten var mycket bättre i verkligheten än i telefonen. Efter 4 timmars fikande avslutade vi med en timmes lång kram och lätt kel på parkeringen mellan våra bilar! Och bestämde oss för att träffas så snart som möjligt igen!
Kommenterat på Skilda.nu