Hur var det det gick till det här med att träffa någon? Herr Boktipset har bett om att få göra en paus. Det blev för intensivt för honom. Han vill inte att jag kommer och hälsar på som vi hade planerat sedan en månad tillbaka. Han vill inte att vi pratar i telefonen och sms:ar, som vi har gjort flitigt. Jag känner mig som en fånig nybörjare som tror att bara för att man får nära kontakt och tycker mycket om varandra så betyder det att man är villig att göra uppoffringar för att det ska fungera…
Herr Boktips har varit singel i många år. Han tycker att livet har varit hårt mot honom med dålig framgång hos motsatta könet bland annat. Men han har några nära tjejkompisar. Tjejkompisar som oftast är ca 15 år yngre och snyggare än både han och jag. Tjejkompisar som han har varit intresserad av men som det inte blivit något med. En av dem delar han lägenhet med sedan hon just avslutat ett förhållande.
Vi delar många intressen och har samma syn på livet. Jag lever det liv han skulle vilja leva. Själv är han inte alls nöjd med sitt liv, säger han.
Ändå väljer han sitt vardagliga liv. Jobba, städa, gå ut med tjejkompisens hund. Istället för själarnas gemenskap, sex och fysisk närhet med mig. Känner mig ratad.
Kommenterat på Skilda.nu